Idag har vi varit vid kyrkogården och tänt ljus för våra nära och kära som inte finns ibland oss här längre. Är så otroligt vackert på kyrkogården en dag som denna. Jag får rysningar i hela kroppen när jag går där. Både av välbehag och obehag på samma gång. Eller obehag kanske är fel ord, sorg är nog mer rätt.
2 kommentarer:
Ja, visst är det vackert på kyrkogårdarna på allhelgonakvällen. :-) Och mysigt att strosa runt där i mörket och titta på ljusen och läsa lite på stenarna...
Jag gillar kyrkogårdar annars också - tycker det är rofyllda platser där man kan vistas en stund då och då även utan anledning, så att säga. Det vill säga, jag går aldrig till en kyrkogård för att jag måste pyssla om någon grav eller så (för det är det andra släktingar som gör ännu så länge), utan jag går dit för att jag själv vill (eller hur jag ska uttrycka det). Avstressande! :-)
Vakkert, veldig vakkert.
Skicka en kommentar